lördag 27 november 2010

Coming up only to hold you under...

Jag har gråtit hela nätter, utan att kunna känna riktig sorg. Jag har älskat utan att vara kär. Jag har sovit hela natten utan att bli av med tröttheten. Jag har sprungit runt hela världen utan att vara utmattad. Jag har stått på kanten av världen utan att vara rädd att falla. Jag har fallit av världen utan att vara rädd för smärtan. Jag har skadat mig utan att känna smärta. Jag har skrikit av ångest i timmar utan att den går över. Jag har levt ett liv av förvirring och jag känner mig inte mindre förvirrad än. Jag har hatat mig själv utan att det har gått över. Jag har svultit utan att känna hunger. Jag har varit i det svartaste mörkret utan att kunna ta mig ut. Jag har legat orörlig i en sjukhussäng och varit nära döden.
Jag har suttit ute i 12minus, utan att frysa. Jag har rökt hela paket, utan att känna att det räcker. Jag har skrattat tills tårar faller, utan att kunna sluta. Jag har pratat tills det inte finns några ord kvar, och då har jag fortsatt. Jag har kramat dig i timmar, utan att vilja sluta. Jag har kysst dina mjuka läppar, utan att vilja sluta. Jag har suttit insvept i filtar, skrattat med mina vänner, haft sömnlösa nätter som istället varit fyllda av skratt, kärlek, kyssar, kramar och underbara ord. Jag har varit på botten av världen, men någon har alltid kunnat dra mig upp. Jag har mina vänner att tacka för det liv jag har idag. Ni har alltid funnits där när jag behövt det, och gett mig det jag behöver för stunden. Jag behöver aldrig be om någonting, för ni vet vad som behövs göras.
"All because of you
I believe in angels
Not the kind with wings
No not thekind with halos
The kind that brings you home
When home becomes a strange place
I'll follow your vioce
All you have to do
Is shout it out!"
The good left undone - Rise Against

Inga kommentarer: