Mitt i allt rasar världen

Hur ska man kunna reda ut all den förvirring som jag känner i skrivande stund, om jag inte ens vet vad det är som gör mig förvirrad? Jag kan inte reda ut allt det som händer eller allt jag känner, när jag inte har någon aning om vad det är. Jag kan inte reda ut det som är hoptrasslat, om jag inte ens vet vad det är som har trasslat ihop sig.
Jag vet inte vart jag ska börja... Jag försöker göra allt som folk ber mig att göra, även om jag inte vill. Jag försöker komma ihåg allt jag lovar, även om jag helst skulle glömma hälften. Jag försöker vara alla till lags, jag vill inte såra någon och jag vill göra alla glada. Men jag vet bara inte hur jag ska göra det. Ingenstans i min kropp kan jag känna eller ana hur jag ska göra det. Jag börjar tro att det inte går att lösa. Mitt i all den här förvirringen sitter en liten, blyg tjej som bara vill vara älskad för den hon är. En tjej som bara vill bli omtyckt, som vill ha en vän, någon som håller om henne när det är mörkt, någon som värmer henne när det blir kallt. Jag vill inte höra hur vacker jag är, eller hur sexig jag ser ut. Jag vill ha en vän, inte en älskare. Jag vill ha någon som kramar om mig för att visa vänskap, inte för att visa åtrå. Jag vill ha någon som säger att jag är en fin vän, inte att jag har fina bröst. Jag vill inte veta allt sexuellt folk tänker om mig, jag vill bara veta att folk vill umgås med mig för den jag är. Någon som vill vara och tycka om den lilla, blyga tjejen som gömmer sig innanför den hårda fasaden... Mitt i all förvirring rasar hela världen samman... Mitt i allt som händer, rasar hela världen ihop, och jag ligger ensam, skakande på golvet. Mitt i all panik, faller jag ihop i en hög på golvet, och faller skakande i glömska...