Jag känner att jag faller från livet igen. Jag vet inte om det är jag eller tabletterna som pratar just nu, det borde vara jag. Jag började ju igår, och så snabbt borde de inte verka.
Jag har ingen ork eller lust att utföra lättare uppgifter, jag har svårt att koncentrera mig på de sakerna som jag påbörjar.
Jag vill inte äta, fast jag känner mig hungrig. Maten smakar inte, och om den smakar så är det inte gott. Jag har svårt att sova, eftersom jag konstant drömmer mardrömmar. Jag vill inte sova, för jag är rädd för att drömma.
Jag kan inte ta hand om mig själv, men jag förväntas kunna ta hand om andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar