I just wanna be happy again...

Hur berättar man för den personen man älskar att man verkligen inte mår bra? Hur säger man att man nästan varje dag har tankar på att sluta leva, och en stark vilja av att få göra slut på sitt eget lidande? Hur lägger man fram det på ett bra sätt?
Jag har många gånger fått höra att det är själviskt att begå självmord, och att det är en feg utväg. Men tänk hur mycket mod det krävs för att göra det! Man har ju ingen aning om vad som finns på "andra sidan". Och hur själviska är inte alla andra? Nej, du får inte dö, för jag vill inte förlora dig. Tänk på hur jag skulle må om du dog! Är det inte själviskt att tänka så också? Tänk på hur mår jag då! Vad jag står ut med varje dag, bara för att du inte ska vara ledsen. Tänk på min ångest, min panik och mina känslor. Jag mår inte bra som det är nu heller, men det skiter du i!
Men detta scenario är något som inte slår gemene man, eftersom de i flesta fall endast tänker ur den ena synvinkeln. Men jag klandrar dem inte. Alla älskar vi någon, och det är klart att vi inte vill förlora dem. Men anklaga då inte dem som inte mår bra, och vill ta livet av sig, för att vara själviska. Du är inte bättre själv.
Men nu åter till den ursprungliga frågan, hur berättar man det här för dem man älskar? Att man själv inte mår bra? Jag har ingen aning. Jag har sökt svaret på den frågan i många år. är det bäst att visa ärren, bara säga det rakt ut, eller ska man kanske låta någon annan berätta? Jag vet inte. I stort sett är allt lika svårt. Inte att visa eller att berätta, utan att sedan se hur de reagerar på det du har sagt/visat. Det är det som är jobbigt. Att se dem man älskar gråta, är aldrig lätt.
Gud, va jag önskar att det fanns ett lätt sätt att göra det på. Jag önskar att jag bara kunde berätta för den jag älskar att jag helt enkelt inte mår bra just nu, och att jag har svårt att hitta anledningar till att fortsätta andas, även om de finns överallt...
I just wanna be happy again...

Song to say goodbye...

Jag har misslyckats igen... Jag är inte förvånad, jag visste att det skulle bli såhär, det blir det alltid. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, jag misslyckas alltid av någon anledning. Jag är van vid besvikelsen, och jag är van vid känslan av att misslyckas. Det är vardagsmat för mig, och jag blir inte längre besviken. Jag önskar bara att jag kunde kämpa mer, men jag orkar inte. Jag har ingen ork att ta mig an det jobbiga som händer, och jag orkar inte bråka med mitt psyke.
Jag vet inte vad jag strävar efter. Folk säger att jag ska kämpa för att bli frisk, men jag vet inte vad det innebär. Vad innebär det att leva ett bra och friskt liv? Hur hanterar man jobbiga känslor om man inte skadar sig själv? Hur känns det att leva ett liv, utan att leva med ångest och panik attacker? Hur känns det att leva, utan att känna sig nere och ledsen i regelbundna perioder?
Jag vet inte vad det är för liv som jag strävar efter att få. Jag vet att jag kämpar för att må bra, men jag vet fortfarande inte vad det innebär. Men nu är jag på väg. Resan har börjat.
Nu ska jag säga farväl till mitt sjuka liv, och börja ett nytt, friskt liv. Med hjälp av den DBT som jag hoppas att jag ska börja på, ska jag få bukt med alla känslor som är jobbiga, och allt som jag inte kan hantera. Nu är det dags att säga hej då till det gamla och det sjuka. Nu ska jag kämpa!
Jag vet att jag kan, bara jag vill och vågar.

All I have is you...

Så har jag tänkt igen... Jag har tänkt ganska mycket faktiskt. Mycket på livet, och vad vi gör med det. Man har alltid ett val har jag fått höra. Idag har jag tagit del av ett av mina val. Idag har jag tagit ett av de största stegen i rätt riktning. Jag har varit på mitt första DBT-samtal idag, en intervju. Nästa vecka blir det ett datortest, sen får jag veta om dom kan hjälpa mig eller inte. Jag har varit nervös hur länge som helst, men nu när jag väl har gjort det så var det inte så farligt. Jag tror att jag kan klara av det här. Om det nu skulle vara rätt för mig, det vill säga.
Sen vill jag bara säga att jag som inte trodde att jag skulle ha längre perioder då jag kände mig lycklig, har nu upplevt mina tre bästa veckor på länge. För tre veckor sen kom det en underbar person till mitt liv, och sedan den dagen har jag svävat på små rosa moln, högt uppe i himlen.
Jag är kär och lycklig <3