lördag 19 juli 2008

The hardest part of this is leaving you...

Ja, hur ska det gå för mig egentligen? Kommer jag att lyckas med mitt mål, eller kommer jag att snubbla på mållinjen? Jag tror att jag kommer ramla efter halva vägen, och inte ha orken eller lusten att ta mig upp och springa vidare. Jag kommer ligga kvar på marken, medans tävlingen fortsätter och person efter person springer förbi mig in i mål. Eller kommer jag att chocka alla och ställa mig upp igen och springa in i mål? Jag kanske inte vinner, men jag kan alltid komma i mål. Nu känns det som om jag ligger kvar på marken, och ser världen passera och jag känner hur sekunderna tickar iväg utan att jag kan göra någonting åt det. Jag vill stanna tiden, ta ett varv runt jorden och se hur den ser ut, se på den genom andra ögon. Inte som delaktig i händelserna, utan mer som en del av publiken. Jag vill se hur världen är med andra ögon. Jag vill vara en betraktare, kanske bara för en dag, en timme eller kanske bara för en minut... Jag vill slippa vara en del av allt som händer, bara för en kort stund.
Just nu borde jag inte klaga på mitt liv, men jag gör det ändå... Jag har en underbar pojkvän jag älskar väldigt högt, underbara vänner som betyder livet för mig, och en familj som bryr sig. Men varför är jag inte lycklig? Är det en motsvarighet till materiell lycka eller är det kanske det materiella som saknas? Har alla människornas kärlek förlorat sitt värde, eller har varje enskilld individ förlorat en del av sin kärlek, i havet av alla människor? Jag tror inte det. Varje enskilld person betyder lika mycket för mig som den alltid har gjort, nämligen mer än vad jag kan förklara. Vissa mer än andra, men de är ändå alltid mina änglar som jag älskar så högt över allt på jorden. Men hur kan jag visa det för dem? Jag vill ge dem allt jag äger och har, jag vill ge dem all kärlek och uppskattning som jag har, men jag vet bara inte hur.
Men i slutändan kanske det räcker med något väldigt simpelt. Någonting som inte kräver mer än några sekunder av ditt liv. Har du tid att avvara några sekunder av ditt liv, så att jag kan visa för dig att du är en viktig del av mitt liv? Har du tid att låta mig visa dig att jag vill ge dig allt mellan himmel och jord? Har du råd att ge mig den tiden? Jag vill nämligen visa dig att du är speciell, en viktig del av mitt liv. Jag har en sak jag vill säga till dig. Får jag det? Jag tycker nämligen att det är viktigt att du får veta det, annars kanske det är för sent. Jag tänker nu berätta hur jag känner för dig. Det går fort. Här kommer det.
Jag älskar dig så högt över allt annat och jag vill att du ska veta att du är en av de finaste änglarna som jag har, och att du betyder mer än någonting annat för mig <3

Inga kommentarer: