Aj...

Allt gör så ont just nu.. Allt jag gör, allt jag ser, allt jag känner gör ont. Kan inte tänka utan att det gör ont, kan inte leva utan att det gör ont...
Jag hatar att ha kommit över att problem och sen känna hur man ramlar ner i samma grop som man precis har kravlat sig upp ur. Jag vill inte ramla igen, jag vill inte falla ner i den djupa, mörka gropen igen! Jag vill verkligen inte. Jag är rädd för att jag inte ska kunna klättra upp för den hala väggen igen... Jag är rädd att om jag kommer att ramla ner i gropen igen, kommer jag inte att komma upp igen. Jag kommer vara fast nere i gropen, utan möjlighet att komma ut i ett vanligt ljus igen. Jag ser mina gamla vanor komma tillbaka. Gamla mönster av tankar, känslor och handlingar sker på samma sätt som de gjorde tidigare... Jag tänker samma saker som jag gjorde när jag mådde som sämst, ser samma lösningar och har samma frågor, med samma jobbiga svar...
Jag kommer aldrig att klara av att leva ett vanligt liv, med vanliga och normala vanor och tankar. Det kommer aldrig ta slut, det finns inget sätt att komma ut ur det. Det tar bara slut när jag är borta, men ingen låter mig gå. Då kommer det aldrig att ta slut. Jag är för alltid fast i en nedåtgående spiral av saker som bara blir sämre och sämre. Jag kommer inte orka länge till...