Stilla tårar

Orkar inte med alla tankar och alla känslor just nu. Tryckte undan dom hela veckan, och nu när man kan slappna av kommer allt på samma gång... Alla tankar och känslor från tiden innan och det som hände under veckan. Det är mycket som gör ont, väldigt ont. Kan inte släppa en sak, en sak som hände för länge sen säger alla, men för mig kunde det ha varit igår... Det som hände, två gånger, skär i mitt hjärta, i min själ, i alla delar av mig där jag kan känna någonting alls, Jag vill inte behöva tänka på det, men jag kan inte släppa någonting av det... Jag tänker på det varje dag, det plågar mina tankar och mina känslor vet inte vart de ska ta vägen... Jag säger att det är okej, jag låtsas att det är det. Men egentligen skriker jag inombords, jag gråter stilla tårar för att det ska sluta göra så ont som det gör. Jag hoppas för allt i världen att det ska sluta göra ont någongång, men det vill inte sluta. Det gör bara ont, allt gör bara ont hela tiden. Jag förstår hur du fungerar, hur du känner och hur du tänker om sånt. Men jag kan inte leva med det. Det hände då, det hände inte nu, när jag har sagt att det är okej. Jag borde inte bli ledsen, har ju sagt att det är okej. Men jag är det ändå. För att det hände innan? För att du inte har sagt något? Jag vet inte, Men jag gråter och skriker av smärta, för att jag inte står ut med tanken på att du valde någon annan. För jag vet att jag inte räcker till, att jag inte duger, att jag inte är bra nog, men det gör ont att få veta det på det här sättet. Att få veta allt det där, genom att du går till någon annan som är bättre. Och att du inte vågar säga det förrän efter ett halvt år. Allt gör bara så ont! Allt jag kan tänka på när du rör mig, är att du har rört dom på samma sätt, du har kysst dom på samma sätt, du har knullat dom på samma sätt som du gör med mig... Jag är bara en av dem... En av alla andra...