Förstår inte...

Jag förstår verkligen inte hur jag fungerar. Vill jag skada mig själv så mycket som möjligt? Vill jag att det ska ta slut mellan oss? Jag förstår inte...
Igår gav jag honom tillåtelse att göra som han vill till den 11e augusti. Kommer jag att klara mig så lång tid? Kommer mitt hjärta, min själ att klara av allt så pass länge? Kommer jag att bryta ihop? Jag tror det..
Jag är glad att du var ärlig igår, även om mycket av det du sa sårade mig. Jag blev väldigt ledsen när nu sa att du var glad för att du hade någon att prata med, men syftade på Sofia, och inte på mig... Jag vet att du tycker om henne. Jag vet att ni skulle passa mycket bättre tillsammans. Jag vet det. Varför gör inte du det? Varför kan inte du se det som jag gör? Och varför vill jag gråta när jag skriver det här? För att det gör ont så klart! Det gör ont att bara tänka på det. Jag vill inte, men jag kan inte sluta. Jag vill inte längre behöva komma ihåg allting, jag vill kunna glömma. Jag vill glömma allt som är jobbigt. Men jag kan inte.. Jag vill glömma att ni hade sex, jag vill glömma att ni kanske kommer ha det igen, jag vill glömma att du tyckte bättre om henne än mig igår, jag vill glömma att det kunde ha varit ni och inte vi. Jag vill glömma att det är vi. Jag vill inte komma ihåg någonting längre, jag vill inte finnas. Jag vill inte...