söndag 3 oktober 2010

Jag hatar det verkligen...

Jag hatar verkligen mitt liv just nu... Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte vart jag ska ta vägen med alla mina känslor och mina tankar. Tankarna bara flyter iväg åt samma håll hela tiden, det finns ingenstans att ta vägen... Jag känner ångesten i varje del av kroppen, i varje rörelse, i varje andetag. Det finns ingen väg ut, eftersom ångesten andas samma luft som jag. När jag har andats samma luft som ångesten, blir den bara starkare och starkare... Den är det första jag känner när jag vaknar på morgonen, och det sista som är med mig när jag går och lägger mig. Jag är inte fri någonstans, den följer alltid efter mig. Jag har endast en fristad, men det är en plats som jag har lovat att lämna för alltid. Jag har lovat att aldrig återvända igen, men jag är rädd att det är så det kommer bli...

Just gonna stand there and watch me burn
But that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
But that's alright because I love the way you lie
I love the way you lie...

Inga kommentarer: