Ångest

Jag har tagit ångesten till en helt ny nivå. Jag vaknar, somnar och lever med ångesten.. Jag är ångesten, i mitt liv finns ingenting annat. Den värsta ångesten kommer när jag tänker på eller är i närheten av skolan... När jag tänker på folk som jag har nära och som jag har förlorat, folk som kan komma och folk som kan gå... När jag tänker på folk som kallar sig mina vänner, när jag tänker på hur folk ser på mig... Jag tänker på vad folk tänker om mig, och vad jag tänker om dem. Människor, specciellt de som står eller har stått mig nära, ger mig ångest. Hela mitt liv ger mig ångest, allt jag är , är ångesten. Den har tagit över mitt liv, jag ser inget annat.. Den är här, nu och för alltid...