It's no surprise I won't be here tomorrow
I can't believe that I stayed till today
Yeah you and I will be a tough act to follow
But I know in time we'll find this was no surprise...
Hur kommer man upp ur någonting som man inte ens vet hur man kom ner i? Varför ska jag känna såhär hela tiden, jag orkar inte mer! Jag kan falla längre ner, det vet jag. Nu tänker jag låta mig själv falla, jag tänker inte försöka greppa tag i någonting. Jag ska inte försöka minska farten, jag ska bara låta mig själv falla. Falla så långt som min kropp och min själ anser att jag ska falla. Skalet kommer att fortsätta vandra på jorden, som den alltid har gjort. Men mig ser ni aldrig på riktigt igen, för jag kommer vara borta.
Jag blev riktigt sårad igår. Jag känner mig utnyttjad. Känner mig som en prostituerad, som ett andrahandsval. Finns det ingenting bättre så antar jag att jag duger. Finns det ingen annan som vill prata med dig, så antar jag att man kan ringa till mig. Finns det ingen annan som vill ha sex, kan du väl fråga mig, om du måste. Finns det ingen annan som vill vara med dig, kan du väl fråga mig.. Kommer det något bättre förslag under tiden, är det självklart så att du byter.
Vem vill vara kvar hos en hora när man kan få en flickvän? Vem vill leka med sin låtsaskompis när man kan få riktiga vänner? Vem vill prata med en telefonsvarare när man kan ringa till någon som faktiskt svarar? Vem vill ha mig om man kan få vem som helst annars i världen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar