btw

Jag tror jag dör snart...

Coming up only to show me wrong...

It's no surprise I won't be here tomorrow
I can't believe that I stayed till today
Yeah you and I will be a tough act to follow
But I know in time we'll find this was no surprise...

Hur kommer man upp ur någonting som man inte ens vet hur man kom ner i? Varför ska jag känna såhär hela tiden, jag orkar inte mer! Jag kan falla längre ner, det vet jag. Nu tänker jag låta mig själv falla, jag tänker inte försöka greppa tag i någonting. Jag ska inte försöka minska farten, jag ska bara låta mig själv falla. Falla så långt som min kropp och min själ anser att jag ska falla. Skalet kommer att fortsätta vandra på jorden, som den alltid har gjort. Men mig ser ni aldrig på riktigt igen, för jag kommer vara borta.
Jag blev riktigt sårad igår. Jag känner mig utnyttjad. Känner mig som en prostituerad, som ett andrahandsval. Finns det ingenting bättre så antar jag att jag duger. Finns det ingen annan som vill prata med dig, så antar jag att man kan ringa till mig. Finns det ingen annan som vill ha sex, kan du väl fråga mig, om du måste. Finns det ingen annan som vill vara med dig, kan du väl fråga mig.. Kommer det något bättre förslag under tiden, är det självklart så att du byter.
Vem vill vara kvar hos en hora när man kan få en flickvän? Vem vill leka med sin låtsaskompis när man kan få riktiga vänner? Vem vill prata med en telefonsvarare när man kan ringa till någon som faktiskt svarar? Vem vill ha mig om man kan få vem som helst annars i världen?

That was when I ruled the world...

Faller djupare och djupare ner i mörkret, längre och längre ner i avgrunden som man inte kan komma upp ur. Faller djupare, tror att botten kommer snart. Känner ingenting, faller bara djupare. Ser hur strimman med ljus bara blir mindre och mindre. Mörkret blir mer och mer kompakt, jag ser ingenting. Det är kallt i avgrunden, men jag fryser inte. Jag känner ingenting, jag bara är. Jag försöker fokusera mina ögon på den lilla strimman med ljus som blir mindre och mindre, men ögonen orkar inte fokusera sig så de åker bara runt, runt... Jag ser ingenting, bara ett virrvarr av saker som snurrar runt, runt. Är det jag som snurrar, eller är det allt runt omkring mig? Jag vet inte.. Jag ser ingenting, jag känner att jag faller bort, bort från min egen kropp. Min själ stannar upp i avgrunden och jag ser min kropp falla djupare och djupare. Jag sträcker ut armarna för att greppa tag i min kropp, men jag får inte tag i den. Jag försöker falla med den, men det går för fort. Ljuset är borta, min kropp är borta. Allt som är kvar är jag. Jag svävar i avgrunden, utan att falla eller flyta upp. Jag känner fortfarande ingenting, jag kan inte tänka. Jag ser saker framför ögonen, fragment av saker, mörka siluetter. Är det minnen eller är det drömmar? Jag kan inte komma ihåg... Jag ser ansikten, men kan inte komma ihåg om jag har träffat personen. Jag sträcker ut handen, jag ser rakt igenom det. Jag försöker ta tag i sakerna jag ser, men de löses upp framför mina ögon och blir till damm. Jag försöker skrika, men det kommer bara luft ut genom munnen. I munnen kan jag känna hur tungan faller sönder, hur luften sakta men säkert tar slut. Jag försöker skrika igen, men det kommer inget ljud. Tårar börjar rinna ner för mina kinder, de bränner mot huden. Varje droppe som faller bränner värre än eld. Jag försöker fånga tårarna, men de faller bara igenom handen. Sträcker jag ut den över huvudtaget? Ingen hör mina rop på hjälp, ingen ser mina tårar rinna. Ingen ser mig. Min kropp är borta, min själ är förlorad. Kvar är bara dammet av det jag en gång var och pölen som bildas efter mina brinnande tårar...

Om du vill att jag ska falla, då ska det finnas tid att falla fritt

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd
hur högt ska jag skrika
varje gång jag vill bli hörd
du vill att jag ska falla
mot något som du har gjort till ditt
men ska jag falla
då ska det finnas tid att falla fritt

Allt bara snurrar runt, runt. Vet inte vad jag ska göra, vet inte vart jag ska ta vägen. Alla tankar och alla känslor bara blandas i en hög och ramlar ut som en smet. En kladdig deg av känslor och tankar som har rört ihop sig för att aldrig mer kunna redas ut.
Jag tänker fortfarande på saker som hände för länge sedan. Saker som vi inte pratar om, saker som man inte längre tar upp. Sånt som fallit i glömskan, sådant man har gömt undan, för att aldrig hitta igen. Jag har hittat det, jag visste var de låg gömda. Jag glömmer inte, jag vet inte hur man gör.
Jag är inte ensam, men jag känner inte närheten av andra människor. Det är ingen som har lämnat mig, ändå känner jag mig övergiven. Jag har inte tappat någonting, ändå känns det som om jag har förlorat allt...
Jag har förlorat mig själv i ett evigt mörker, gått vilse i en svart skog. Jag har sålt min själ till Djävulen, Gud har glömt mitt namn. Jag är en skugga av mitt forna jag, den flickan som jag föddes som lever bara som ett avlägset minne. Någonstans i glömskan finns ett liv. Det livet som jag tappade taget om och gav upp. I glömskan finns en flicka, som bara vill bli älskad för den hon är...