Aj...

Allt gör så ont just nu.. Allt jag gör, allt jag ser, allt jag känner gör ont. Kan inte tänka utan att det gör ont, kan inte leva utan att det gör ont...
Jag hatar att ha kommit över att problem och sen känna hur man ramlar ner i samma grop som man precis har kravlat sig upp ur. Jag vill inte ramla igen, jag vill inte falla ner i den djupa, mörka gropen igen! Jag vill verkligen inte. Jag är rädd för att jag inte ska kunna klättra upp för den hala väggen igen... Jag är rädd att om jag kommer att ramla ner i gropen igen, kommer jag inte att komma upp igen. Jag kommer vara fast nere i gropen, utan möjlighet att komma ut i ett vanligt ljus igen. Jag ser mina gamla vanor komma tillbaka. Gamla mönster av tankar, känslor och handlingar sker på samma sätt som de gjorde tidigare... Jag tänker samma saker som jag gjorde när jag mådde som sämst, ser samma lösningar och har samma frågor, med samma jobbiga svar...
Jag kommer aldrig att klara av att leva ett vanligt liv, med vanliga och normala vanor och tankar. Det kommer aldrig ta slut, det finns inget sätt att komma ut ur det. Det tar bara slut när jag är borta, men ingen låter mig gå. Då kommer det aldrig att ta slut. Jag är för alltid fast i en nedåtgående spiral av saker som bara blir sämre och sämre. Jag kommer inte orka länge till...

Förstår inte...

Jag förstår verkligen inte hur jag fungerar. Vill jag skada mig själv så mycket som möjligt? Vill jag att det ska ta slut mellan oss? Jag förstår inte...
Igår gav jag honom tillåtelse att göra som han vill till den 11e augusti. Kommer jag att klara mig så lång tid? Kommer mitt hjärta, min själ att klara av allt så pass länge? Kommer jag att bryta ihop? Jag tror det..
Jag är glad att du var ärlig igår, även om mycket av det du sa sårade mig. Jag blev väldigt ledsen när nu sa att du var glad för att du hade någon att prata med, men syftade på Sofia, och inte på mig... Jag vet att du tycker om henne. Jag vet att ni skulle passa mycket bättre tillsammans. Jag vet det. Varför gör inte du det? Varför kan inte du se det som jag gör? Och varför vill jag gråta när jag skriver det här? För att det gör ont så klart! Det gör ont att bara tänka på det. Jag vill inte, men jag kan inte sluta. Jag vill inte längre behöva komma ihåg allting, jag vill kunna glömma. Jag vill glömma allt som är jobbigt. Men jag kan inte.. Jag vill glömma att ni hade sex, jag vill glömma att ni kanske kommer ha det igen, jag vill glömma att du tyckte bättre om henne än mig igår, jag vill glömma att det kunde ha varit ni och inte vi. Jag vill glömma att det är vi. Jag vill inte komma ihåg någonting längre, jag vill inte finnas. Jag vill inte...

Stilla tårar

Orkar inte med alla tankar och alla känslor just nu. Tryckte undan dom hela veckan, och nu när man kan slappna av kommer allt på samma gång... Alla tankar och känslor från tiden innan och det som hände under veckan. Det är mycket som gör ont, väldigt ont. Kan inte släppa en sak, en sak som hände för länge sen säger alla, men för mig kunde det ha varit igår... Det som hände, två gånger, skär i mitt hjärta, i min själ, i alla delar av mig där jag kan känna någonting alls, Jag vill inte behöva tänka på det, men jag kan inte släppa någonting av det... Jag tänker på det varje dag, det plågar mina tankar och mina känslor vet inte vart de ska ta vägen... Jag säger att det är okej, jag låtsas att det är det. Men egentligen skriker jag inombords, jag gråter stilla tårar för att det ska sluta göra så ont som det gör. Jag hoppas för allt i världen att det ska sluta göra ont någongång, men det vill inte sluta. Det gör bara ont, allt gör bara ont hela tiden. Jag förstår hur du fungerar, hur du känner och hur du tänker om sånt. Men jag kan inte leva med det. Det hände då, det hände inte nu, när jag har sagt att det är okej. Jag borde inte bli ledsen, har ju sagt att det är okej. Men jag är det ändå. För att det hände innan? För att du inte har sagt något? Jag vet inte, Men jag gråter och skriker av smärta, för att jag inte står ut med tanken på att du valde någon annan. För jag vet att jag inte räcker till, att jag inte duger, att jag inte är bra nog, men det gör ont att få veta det på det här sättet. Att få veta allt det där, genom att du går till någon annan som är bättre. Och att du inte vågar säga det förrän efter ett halvt år. Allt gör bara så ont! Allt jag kan tänka på när du rör mig, är att du har rört dom på samma sätt, du har kysst dom på samma sätt, du har knullat dom på samma sätt som du gör med mig... Jag är bara en av dem... En av alla andra...