It won't go away, it won't go away!

Varför gör det så ont? Ingenting fel har hänt, men det gör ändå otroligt ont... Jag lever med smärtan som jag inte kan göra någonting åt, jag lever med rädslan av att såra någon på grund av att det gör så ont. Det är den smärtan som inte kommer från något sår, eller slag. Det kommer inte från ord eller gester, den bara finns där. Och den gnager sakta upp det hålet som finns i min själ. Sakta fylls hålet på med mer smärta, allt eftersom hålet blir större. Skulle hålet fyllas helt av smärta, kommer det bara att växa sig större. Det finns inga gränser för hur stor plats smärtan i ens själ kan ta, innan det till slut förtär en helt.
Hålet kan även fyllas med värme och kärlek, det är sant. Men det tar mycket mindre plats än vad smärtan gör, och smärtan är mycket starkare. Den förtär de små bitarna av värme och lycka som lyckas täppa igen delar av hålet som långsamt gnager sig större. Ångesten äter upp mig inifrån, och jag vill bara skrika, gråta, slåss, och bryta ihop. Men inte ens det orkar jag göra... Allt jag gör är istället att bara... vara. Jag bara är.
Jag lever med smärtan, och har lärt mig att det inte finns mycket man kan göra åt den. Jag kan smycka kroppen med ärr, jag kan stoppa i mig en massa tabletter, jag kan supa mig full. skratta eller gråta... Men vad hjälper det...?