måndag 14 september 2009

To die like this...

Hur många fel måste man göra i livet, för att det ska bli rätt?
Alldeles för många är jag rädd. För hade det funnits ett maxantal som var relativt lågt, hade jag redan passerat den gränsen. För länge sedan. Sanningen är den att jag gör många fel, varje dag. Och det spelar ingen roll hur många fel jag gör, de tycks ändå aldrig bli rätt. Hur många vägar ska man behöva gå egentligen för att hitta rätt? Kan inte någon ge mig en karta, som hjälp på vägen om inget annat. Jag är trött på att se tillbaka på ett liv där det är lättare att räkna de gångerna som jag har gjort rätt, än de gångerna som jag har gjort fel, eftersom det går fortare att räkna hur många gånger i mitt liv som jag faktiskt har fattat rätt beslut. Även om jag har varit tvungen att gå fel några gånger innan, har jag till slut kommit rätt.
Men att behöva titta tillbaka på sitt liv som till synes bara verkar vara fullt av misstag, det är ingenting som jag vill göra. Jag vill inte dö med vetskapen om att jag kunde ha gjort saker på ett annat sätt.
Men hur vet man just i stundens hetta vad som är rätt och vad som är fel? Hur vet man om man har gått rätt väg när man springer i panik, och bara vill bort? Gör man så många fel, för att man inte tar sig tiden att stanna upp och tänka till en extra gång innan man fattar större och viktigare beslut? Eller för den delen, så gäller det även mindre beslut. Hur vet man att man kommer att kunna vara stolt över det beslutet som man fattar, och inte kommer att ångra det senare?
Får man helt enkelt lita på sin egen instinkt och sin egen förmåga att fatta ett bra och vettigt beslut? Jag tror inte att det är den egna förmågan som är felet i det här fallet. Det är bristen på tanke bakom varje beslut. Man lägger inte tillräckligt med tanke bakom alla sina beslut, utan handlar allt för ofta på impuls, något man kommer till att ångra senare i livet.
Rätta mig om jag har fel...

Inga kommentarer: