Running, running away...

Hur hanterar man en känsla som man inte känner igen? Om man är i en situation, där man är van vid att känna en viss sak, och den helt plötsligt känner man någonting annat. Hur ter man sig till den nya känslan? Hur anammar man den, utan att det känns allt för konstigt? Att uppleva en gammal situation på ett nytt sätt, är bland det läskigaste som finns. Men man får inte ta för givet att det är dåligt.
Jag är van vid att känna mig skadad och värdelös efter nära kontakt med en kille, oftast med antydan till den sexuella sortens kontakt. Detta kommer efter ett destruktivt förhållande, fyllt av skada och skadade känslor. Sen helt plötsligt dyker det upp en kille, som ger mig en annan känsla. Inte känslan av att vara trasig, utan att känslan av att vara hel. Inte känslan av att vara sårad, utan känslan av att vara omplåstrad. Det är skrämmande att uppleva nya saker, och känslor är bland det läskigaste som finns.
Många gånger känner jag att jag vill springa iväg, och bara springa tillbaka till det destruktiva förhållandet, eftersom jag känner mig trygg i dom känslorna. Eftersom jag känner igen allt som finns där, och det finns inga nya saker att vara rädd för. Men samtidigt skulle det innebära att jag lämnade det enda förhållandet som jag har känt mig helt och fullt trygg i, och den kille som faktiskt gör mig lycklig. Bara för att få känna den där gamla välkända tryggheten i känslor som jag känner igen. Känslor som jag har lärt mig att känna igen.