I'm so scared to make another mistake in the end...

Jag vill finna ord för det jag känner, jag vill kunna förklara vad det är som är fel. Men av någon anledning tar orden slut, och jag kan inte förklara det. Jag vet att jag inte mår bra, men jag vill kunna förklara vad det är jag känner, innan det är för sent.
Jag önskar att det fanns ord för att beskriva de känslorna som jag har. Ord som kunde få folk att förstå, få folk att se. Människor blundar lätt för de saker som de inte vill se, och då får man en massa dolda problem som ingen låtsas se, men som alla egentligen vet om. Den dagen någon ser hur jag verkligen mår, då kan jag börja hoppas igen. Dock ser det oftast ganska mörkt ut på den fronten. Det är inte många som ser, och ännu färre som förstår. Även om folk skulle se, skulle de i det långa loppet inte orka hålla kvar mig.
Det stora hålet i mitt hjärta väntar på att fyllas. Jag vet vad det är som saknas och vad som gör hålet större, men jag kan inte fylla det ensam. Jag behöver andra människors hjälp.
Jag är rädd, riktigt rädd. Nine Inch Nails sjunger i Hurt: "Everyone I know goes away in the end", och jag vet att det kommer att hända mig. Alla jag tycker om kommer att släppa taget. Ingen orkar hålla kvar så länge som det behövs när det gäller mig.
Livet är så skört, på bråkdelen av en sekund kan allt förändras. Ett ögonblick kan vara skillnaden mellan liv och död. Det du har i ena stunden, kan vara borta i nästa.
I slutändan handlar det bara om sekunder. Allt man minns är fragment av ett liv som man tror sig ha levt. Men i själva verket har de flesta inte levt, utan endast hållit sig vid liv. Man har missat allt och inget, man har sett tillräckligt, men ändå för lite.
Det handlar om sekunder, fragment av ett liv. Allt kommer ner till den här sekunden. Just den här sekunden i detta nu, som ska bli ett fragment i ditt minne. Just denna sekund...