I just wanna be happy again...

Hur berättar man för den personen man älskar att man verkligen inte mår bra? Hur säger man att man nästan varje dag har tankar på att sluta leva, och en stark vilja av att få göra slut på sitt eget lidande? Hur lägger man fram det på ett bra sätt?
Jag har många gånger fått höra att det är själviskt att begå självmord, och att det är en feg utväg. Men tänk hur mycket mod det krävs för att göra det! Man har ju ingen aning om vad som finns på "andra sidan". Och hur själviska är inte alla andra? Nej, du får inte dö, för jag vill inte förlora dig. Tänk på hur jag skulle må om du dog! Är det inte själviskt att tänka så också? Tänk på hur mår jag då! Vad jag står ut med varje dag, bara för att du inte ska vara ledsen. Tänk på min ångest, min panik och mina känslor. Jag mår inte bra som det är nu heller, men det skiter du i!
Men detta scenario är något som inte slår gemene man, eftersom de i flesta fall endast tänker ur den ena synvinkeln. Men jag klandrar dem inte. Alla älskar vi någon, och det är klart att vi inte vill förlora dem. Men anklaga då inte dem som inte mår bra, och vill ta livet av sig, för att vara själviska. Du är inte bättre själv.
Men nu åter till den ursprungliga frågan, hur berättar man det här för dem man älskar? Att man själv inte mår bra? Jag har ingen aning. Jag har sökt svaret på den frågan i många år. är det bäst att visa ärren, bara säga det rakt ut, eller ska man kanske låta någon annan berätta? Jag vet inte. I stort sett är allt lika svårt. Inte att visa eller att berätta, utan att sedan se hur de reagerar på det du har sagt/visat. Det är det som är jobbigt. Att se dem man älskar gråta, är aldrig lätt.
Gud, va jag önskar att det fanns ett lätt sätt att göra det på. Jag önskar att jag bara kunde berätta för den jag älskar att jag helt enkelt inte mår bra just nu, och att jag har svårt att hitta anledningar till att fortsätta andas, även om de finns överallt...
I just wanna be happy again...