Jag undrar hur jag ska stå ut. Jag vet att det kommer att vända snart, men jag vet inte om jag klarar mig så länge. Jag vet inte hur jag ska stå ut. Jag orkar inte kämpa på en dag till. Nu vill jag bara lägga mig ner på marken och försvinna ner i marken, och stanna under ytan.
Jag håller på att förlora allt jag håller kärt, det vet jag. Jag känner att de människorna jag älskar snart kommer vara borta från mitt liv, och jag har inte orken att hålla dem kvar. Jag känner att vi glider ifrån varandra, och snart kommer jag att stå här helt ensam. Det är ingen som ser hur jag känner, ingen märker att jag är rädd. Men jag vet vad som kommer att hända, det har hänt allt för många gånger tidigare. Det händer inte på en gång, det går långsamt. Man glider sakta iväg en bit, tills man är utom både syn- och räckhåll. Sen är man bara borta. Jag vet att det kommer att hända. Av alla människor på jorden är jag knappast den som någon prioriterar högst, och därför är jag knappast någon som man kämpar för att ha kvar. Jag är inte viktig, bara en börda. Det man inte orkar bära, och dessutom inte är av större värde, lämnar man bakom sig och glömmer bort.
Det är jag. Den där tunga, icke värdefulla saken, som folk lägger ner, lämnar bakom sig, och tids nog, glömmer bort...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Om de tänker så om dig så vet du vad? FUCK 'em! Ingen bryr sig ändå om någon, alltså måste man bry sig om sig själv. Ens värde sitter inte i hur mycket andra tycker om en utan hur väl man kämpar i livet och tar hand om sig själv. Du verkar vara en bra tjej så go for it! Visa de jävlarna du klarar dig själv.
Skicka en kommentar