Song to say goodbye...

Jag har misslyckats igen... Jag är inte förvånad, jag visste att det skulle bli såhär, det blir det alltid. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, jag misslyckas alltid av någon anledning. Jag är van vid besvikelsen, och jag är van vid känslan av att misslyckas. Det är vardagsmat för mig, och jag blir inte längre besviken. Jag önskar bara att jag kunde kämpa mer, men jag orkar inte. Jag har ingen ork att ta mig an det jobbiga som händer, och jag orkar inte bråka med mitt psyke.
Jag vet inte vad jag strävar efter. Folk säger att jag ska kämpa för att bli frisk, men jag vet inte vad det innebär. Vad innebär det att leva ett bra och friskt liv? Hur hanterar man jobbiga känslor om man inte skadar sig själv? Hur känns det att leva ett liv, utan att leva med ångest och panik attacker? Hur känns det att leva, utan att känna sig nere och ledsen i regelbundna perioder?
Jag vet inte vad det är för liv som jag strävar efter att få. Jag vet att jag kämpar för att må bra, men jag vet fortfarande inte vad det innebär. Men nu är jag på väg. Resan har börjat.
Nu ska jag säga farväl till mitt sjuka liv, och börja ett nytt, friskt liv. Med hjälp av den DBT som jag hoppas att jag ska börja på, ska jag få bukt med alla känslor som är jobbiga, och allt som jag inte kan hantera. Nu är det dags att säga hej då till det gamla och det sjuka. Nu ska jag kämpa!
Jag vet att jag kan, bara jag vill och vågar.