It is beyond your control, will you ever meet again?

Så, jag är sämst på att skriva märker jag, men jag har inte riktigt orkat.. Har haft en massa andra saker på hjärnan på sista tiden..
Just nu, vet jag inte riktigt vad jag känner... Det finns en del saker som jag inte riktigt har kunnat släppa. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hjälpa den personen som oftast behöver min hjälp.. Jag kan inte hjälpa honom, eftersom jag inte ens kan hjälpa mig själv...
Det är sant, jag behöver hjälp. Men jag kan inte hjälpa mig själv. Jag har alltid klarat av allting själv, jag har alltid burit det inom mig. Men nu tror jag inte att jag orkar göra det längre.. Jag har alltid försökt ta mig igenom allt svårt i livet själv, men jag har börjat inse att ingen människa kan klara av det. Det är tugnt att bära på sorg, smärta, ilska och hat. Men sen finns det ett problem.. Eller, egentligen finns det flera problem, men nu tänker jag på ett speciellt problem. Jag vet inte vem jag ska vända mig till. Jag är dålig på att ta kontakt, och jag är dålig på att tala sanning. Jag är även dålig på att prata om hur jag känner och hur jag mår.
Men sen helt plötsligt kommer det en person från ingenstans, som bara visar att hon bryr sig. En oväntad person, som jag aldrig hade trott skulle vara en av de få som skulle få reda på hur jag känner och tänker just nu. Jag hade räknat med att fortsätta leva med mina problem ensam, utan att någon vet någonting om dem. Nu kommer jag att försöka låta djup, jag vet inte hur det kommer att gå. Men jag försöker i alla fall. Alla problemen man har, och hur mycket man klarar av, kan liknas vid en bägare. man samlar på sig jobbiga och tunga saker, som kan likas vid vatten som fyller bägaren. Till en början upplever man inga problem. Om man väljer att prata om ett problem, tömms bägaren på lite av vattnet. Men om man bara går och samlar på sig mer och mer, kommer bägaren att rinna över..
Det är det som har hänt med mig. Jag har samlat på mig så mycket jobbigt under mitt liv, utan att prata om det, att bägaren har runnit över. Jag är rädd, samtidigt som jag känner att jag kanske har nått en vändpunkt. Jag vet inte riktigt...

Jag tror att jag är redå att tömma en bit av bägaren nu...