Catastrophic - Not again...

En ny dag brukar betyda nya möjligheter. Men idag känns det mer som en dag innebär nya problem. Men det är inte bara nya problem, jag har kvar dem som jag hade igår. Vissa problem går inte över, jag börjar vänja mig vid att leva med dem. Men jag kan fortfarande inte släppa tanken på hur det kunde ha varit. Hur hade mitt liv sett ut om jag inte hade haft den destruktiva relationen till mog själv, som jag faktiskt har idag? Om jag inte hade börjat den dagen i maj, hade jag börjat senare då? Om jag inte hade plockat upp rakbladet med det syftet att skada mig själv, hade jag då låtit det ligga där för alltid? Eller hade jag plockat upp det vid ett senare tillfälle, och ändå blivit fast? Om jag istället hade lagt ner det, hade jag då låtit det ligga där?
Dessa frågor kommer jag aldrig att få ett svar på. Jag vet inte hur det kunde ha blivit. Det enda som jag vet med säkerhet är det som jag har nu. Det som jag kan säga med säkerhet idag, är att jag har ett problem. Jag vet inte om jag hade kunnat undvika det, eller om det hade slutat så här oavsett vad jag hade gjort den där dagen i maj.
Jag vet inte... En del av mig önskar att jag kunde stanna som jag är. Att jag kunde behålla mitt liv som jag har idag, för en del av mig är faktiskt ganska lycklig. Samtidigt finns det en del av mig som vill ändra på en massa saker. den delen som vill leva utan det här beroendet. Den delen som vill vara fri. En fri själ, som inte är beroende av någonting eller av någon människa. En person som är stark ochlycklig, en person som inte är bunden till att göra någonting. En person som inte behöver tänka innan hon handlar. Den tjejen som är fri. Sen finns det en del av mig som bara vill ändra på några få saker. Den delen som vill bli av med det destruktiva och känslan av att inte räcka till, känslan av att inte vara bra nog. Känslan av att inte räcka till som person, och att inte vara den personen som alla förväntar sig att jag ska vara.
Jag vet att jag framstår som en liten fjemo nu, men det är inte sant. Jag skrivet inte det här för att jag vill ha uppmärksamhet, jag skriver det för att jag vill att ni ska förstå.
Jag vet att det inte spelar någon roll. Alla vill att jag ska vara på ett sätt, att jag ska göra vissa saker. Men för att vara den personen skulle jag vara tvungen att ändra på en stor del av den personen som jag är. Jag vet att jag inte kan göra det, vilket innebär att jag gör en massa människor besvikna. Jag kan tyvärr inte hjälpa det, men jag kommer aldrig att bli den personen som ni hoppas på. Jag är ledsen...