Det finns en anledning till att jag har svårt att lita på folk. Eller, det finns flera anledningar till att jag har svårt att lita på folk. För det första visar folk mer ofta än inte, att de inte går att lita på. De upprepar ord som du kan lita på mig, jag kommer aldrig såra dig, jag bryr mig om dig. Men även om det är vackra ord, är det otroligt få personer som lever upp till det. De flesta sårar en, ljuger för en, har en stund när de inte bryr sig, eller sviker ens förtroende. De bevisar gång på gång att hur mycket man än vill och önskar, är det svårt att lita på folk. Om personen som varje dag har sagt att den älskar dig sviker dig, sviker ditt förtroende, hur ska man då kunna lita på någon annan?
Det var den här vetskapen som gjorde det så svårt, så annorlunda, att träffa er. Ni som faktiskt visat att ni finns där, genom vått och torrt. Genom alla mina svängningar och allt dåligt som jag har varit med om. Ni står fortfarande kvar bredvid mig, kramar mig när jag behöver det, är en axel att luta sig emot. Med all den vetskapen jag hade om folk, trodde jag, misstänkte jag att jag aldrig skulle kunna lita på någon igen. Men sakta, sakta, börjar jag bygga upp ett förtroende. Jag vågar öppna mig, vågar berätta saker. Säga till när det är svårt. Jag vågar vara svag. Och ni klarar av det, ni tar hand om mig, när jag behöver det. Inte för att ni måste, utan för att jag behöver det just då, och ni ställer upp. För att ni bryr er.
Trots alla mina utbrott, trots all min ångest och alla gånger jag brutit ihop står ni fortfarande kvar vid min sida. Jag kan ringa när jag behöver det. Det är bara att säga till om jag behöver stöd eller någon att prata med, ni kommer att finnas där. Och det har ni också gjort. När jag har behövt er har ni funnits där vid min sida för att stötta mig.
Jag hade svårt att tro att jag skulle orka berätta min historia för någon. Svårt att tro att jag skulle kunna gå till någon och berätta när jag hade det tungt och behövde extra stöd. Men nu gör jag det. Nu säger jag till, och jag söker stöd när jag känner att jag behöver det. Tack vare er, och det stöd som ni har gett mig. Ni är underbara
Tack
lördag 8 juni 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar