Nu vet jag varför jag har så mycket problem. Jag orkar inte kämpa med mina känslor längre. I feel like letting go... Kort sagt, jag känner för att släppa taget. Jag känner mig inte välkommen någonstans. Jag vet att jag inte passar in, men jag hade aldrig trott att folk skulle visa det så tydligt. Även om ingen säger något, så känns det. Det känns att jag inte är välkommen, eller att de egentligen inte vill ha mig där. Jag vet att du är Little Miss Sunshine, och att du är så mycket bättre än vad jag är. Jag vet att du är söt, och rar, du skulle aldrig skada någon. Du är vacker, medans jag är motsatsen. Jag är inte söt, jag är inte vacker. Du har alltid ett stort, ärligt leende på sina läppar, men jag å andra sidan gör mitt bästa för att inte visa att jag egentligen vill gråta. Jag förstår att de hellre vill ha dig där, än mig, och det är okej. Jag lovar, jag kommer aldrig att komma dit, om jag inte är välkommen.
Jag önskar att mitt liv aldrig hade blivit som det blev... Jag önskar att jag hade fortsatt att leva mitt liv ensam, utan att ha någon som jag släppte så nära inpå livet. Om jag hade varit lika kall som jag varit tidigare, så hade jag inte haft detta problem just nu...
Jag vill bara veta, vad har jag gjort för fel? Vad har jag gjort för att inte bli omtyckt? Vad? Snälla, svara mig... Vad har jag gjort som kan vara så hemskt att jag KÄNNER att jag inte borde vara där?
Några sista ord bara... Gumman, jag är inte arg på dig, och jag hatar inte dig. Jag är inte avundsjuk, jag undrar bara... Vad har jag gjort för fel...?
torsdag 18 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar