Tack för att ni finns. Tack för alla varma ord ni har givit mig
genom åren. Tack för alla gånger jag kunde gråta ut mot er axel. Tack
för alla de gånger jag har kunnat ringa till er mitt i natten, när
ångesten har varit som värst. Tack för alla skratten. Tack för alla
minnen. Tack för alla känslor. Tack för all värme. Tack för all kärlek.
Varför
ringer du mig aldrig nu? Varför hör du aldrig av dig? Varför säger du
att jag kan ringa när som helst, när du ändå inte svarar? Varför ses vi
aldrig? Varför frågar du aldrig hur jag mår? Varför frågar du aldrig om
jag vill ses? Varför verkar det inte som om du bryr dig? Varför är det
alltid jag som hör av mig, men aldrig du?
Du säger att du är
min vän. Du säger att det är många som bryr sig om mig. Du säger att jag
är speciell. Du säger att det är många som älskar mig. Du säger att jag
berör många. Du säger att jag är underbar. Du säger att jag är
fantastisk. Du säger att jag betyder mycket för många människor. Du
säger att jag spelar roll.
Jag har väntat i dagar på att du
ska ringa tillbaka, kanske veckor. Jag sitter och tittar på ditt namn på
Facebook och undrar varför du aldrig skriver. Jag har skrivit långa sms
till dig, som du knappt svarar på. Jag har väntat på att du ska komma
när vi bestämt träff, bara för att inse att du inte kommer att dyka upp.
Jag har gång på gång frågat om du vill göra någonting, svaret är alltid
"Vi får se". Jag har gråtit i dagar över ensamheten.
Trots
allt detta älskar jag dig. Trots allt fortsätter jag att höra av mig
till dig, och fråga om du vill ses. Trots det du har gjort betyder du
allt för mig. Trots alla lögner litar jag på dig. Trots alla missade
möten väntar jag fortfarande på dig.
Förlåt för alla lögner.
Förlåt för alla tårar. Förlåt för alla gånger jag har gjort dig
besviken. Förlåt för alla gånger jag inte har funnits där för dig.
Förlåt för mina misstag. Förlåt för mina överdoser. Förlåt för mina
självskador. Förlåt för att jag inte lyssnade. Förlåt för att jag har
velat försvinna. Förlåt för att jag inte har lyssnat. Förlåt för att jag
försvann...
