Jag ska spara till en egen resa, och glömma färden tillbaks...

Jag mår inte bra... Jag känner mig inte som en person som är älskad eller omtyckt, ingen som man väljer att komma ihåg med mening, ingen person man känner att man vill minnas. Det jag säger, gör eller vill, det är inte viktigt, och det glöms lätt bort. Hur ska man kunna känna sig älskad och omtyckt om människor man älskar och bryr sig om hela tiden glömmer bort en? Jag är inte den första man tänker på att fråga om någonting, jag är den sista man kommer på att man har glömt. Jag är inte den viktigaste i världen, det har jag nu fått bekräftat. Jag hade dock trott annorlunda om dig. Men jag antar att man aldrig kan säga att man känner en människa, då jag inte ens kan säga att jag känner dig...